Var det verkligen Walt Disney som kom på idén till Disney eller var det i själva verket USA:s regering som ville lära ungarna en sak? Nämligen att krig är skoj!
Har ni tänkt på det? I de flesta Disney-filmer där de slåss, har de kul!
Om samhället är stressigt nu. Vad var det då inte under de uppsnabbade stumfilmernas tid? Välkomna!
Uppdraget de fick förra gången var så enkelt upplagt som att de skulle göra en stumfilm med dessa karaktärer i:
Den nervklene Charles Ingvar Jönsson
Charmören Ragnar Vanheden
Suputne Dynamit-Harry
Högstatustiggaren
Den muslimska bimbon
Den sadistiske John Blund
Den ateistiska Påven
Den ångerfyllde Döden
Linn, Emelie och Gabriel var inte närvarande, men däremot fick vi två tillskott vid namn Josefine och Mättemignyss!
Handlingen:
Tiggaren är sur för ingen skänker henne pengar som hon förtjänar, förutom en väldigt rosa Muslimbimbo. Hon går dock för långt och kränker omedvetet Tiggaren genom att ge henne puss. Då drar Tiggaren pistolen och pang dog bimbon och Dynamit-Harrys spritflaska. Då blir Harry sur och börjar planera sin hämnd tillsammans med resten av Jönssonligan... Samtidigt begravs Muslimbimbon av Påven som tappat tron på bibeln. Då gäller det att vara bra på schack...
Resultatet blev väldigt grymt utifrån den lilla tiden de hade för manus. Det är inte lätt att skriva komik på mindre än en timma!
So follow our walk along the yellow brick road där lakrits växer i filmernas magnifigantastiska värld!
Varmt välkomna till Lakritsbio! Vi vill vara vänliga och påminna er om att stänga av skräpet och slänga alla mobilerna i papperskorgen. Trevlig föreställning!
So follow our walk along the yellow brick road där lakrits växer i filmernas magnifigantastiska värld!
Välkomna alla ni som vill veta hur man ska hantera ett möte med en Björn eller en älg , men inte kommer få reda på det här. Välkomna alla andra också!
Vi såg idag i skolan den underbara filmen om den omedvetna bloggaren Truman Burbank i filmen Truman Show. Det gav mig en funderare angående situationskomik...
Jag har väldigt ofta sagt att jag inte gillar "random humour" nu för tiden. Fast faktum är att jag faktiskt gör det, men inte i det format som det ofta är i. Till exempel finner jag inte det alls särskilt kul med all "randomness" som finns på t.ex dunderhumor där det bara händer massa knasiga utan relevans eller mening.
Om man då tittar på en scen i The Truman Show. Truman försöker ta sig ifrån staden via bil och en plötsligt eldsvåda korsar vägen. Det är väldigt slumpmässigt eller så att säga "random". Hade det varit så simpelt hade jag inte funnit det ett dugg kul, men i filmen finns det en mening och relevans med det:
Meningen med det är för att de som styr tv-studion som Truman lever i vill hålla honom kvar, men får inte avslöja att det är en tv-studio.
Relevansen ligger i att han är fast besluten att ta sig därifrån.
Alltså blir slumpmässiga oväntade saker väldigt mycket roligare när man fattar varför det händer för då blir det mer absurt än att det händer utan anledning. I sådana fall händer det bara för att det ska vara "random" och då vet man det och då blir det inte absurt för att det är meningen att det ska vara "random".
Hoppas ni fattar!
So follow our walk along the yellow brick road där san lakrits växer i filmernas magnifigantastiska värld!
Har
ni sett "A clockwork orange"? En underbar film som i all bemärkelse kan
kallas udda om man jämför med vad den kommersiella filmindustrin
vanligtvis spottar ut. Jag såg precis något liknande...
Den liknande inte i storyn eller karaktärerna... men i det här... extraordinära...
Jag såg...
en film...
med Max von Sydow...
och...
Gösta Ekman...
Regisserad av Hans Alfredsson...
Jag såg...
Ägget är löst!
Se den om ni är trött på vanlig film en lördagskväll som denna... Glöm inte att äta lakrits bara.. och ägg!
So follow our walk along the yellow brick road där äggen löskoks i filmernas magnifigantastiska värld!
Ni kommer till ön där färgen försvinner, där demokratin faller och våldet får makt... Välkomna!
Jag lade mina ögon på en gammal goding från 1963 igår. Mitt första intryck av "Lord of the flies" var "Kreativ budgetlösning!" när flygkraschen illustrerades av en bild och när pojkarna springer fram till stranden och säger "Planet måste ha flutit iväg med vattnet". Sedan kom ett "Höhö!" vid de små körpojkarnas parad...
Fast när ploten gick längre in på rullen och den färglösa exotiska miljön lade sin press över pojkarna och började dra fram den inre ondskan... då började filmens grepp klämma ihop mig direkt. Fantastiska barnskådespelare som lyckas föra fram hela filmen utan att den någonsin blir långtråkig! Gripande som attan! Jag har inte sett versionen från 1990, men det skulle vara kul att jämföra.
Min slutsats är i alla fall att man kan göra en grymt gripande film även utan massa tekniska fördelar som till exempel CGI eller ens färg... På lakritsfilm har vi bara en kamera, 10 personer, ett konferensrum, en sminkloge, ett kostym och rekvisita-arkiv och en dator, men det hindrar inte oss från att kunna göra något riktigt bra någon gång..
Det kittlar i era armhålor när lakritsskabben sakta smyger in med lite herpes och politik, välkomna!
Den här filmen handlar inte om lakrits specifikt, men om godis i alla fall! Godis och politik! Var ställer ni er när det gäller godis? På liberalismens, socialismens eller anarkismens sida?
Detta var faktiskt dagens improvisationsövning, så det kommer att komma två filmer till från filmuppdraget! Om inte det är nog så kommer det även komma... bloopers! Inte bara det... även kritikrundan filmad!
Så tag ställning, godisfantaster!
(Den blonde i videon är en mycket välkommen utomstående som inte hade något bättre för sig och all musik är tagen från GarageBand, samt är den sista filuren menad att vara Jimmie Åkesson och var därför inte välkommen in)
Håll ögonen öppna för de andra snart kommande filmerna!
Öga för öga, tand för tand, rulle för rulle, lakrits för lakrits. Nej nej lakrits för er, lakrits för oss, rulle för er, rulle för oss. Välkomna!
Det är intressant hur vissa saker utvecklas fort! Det var inte längesedan jag kom på idén till lakritsfilm och det var heller inte längesedan vår grupp startade. Ändå har vår utveckling i gruppen gått fartfulltaktiskt fort fram. Vi har bara gjort 3 filmer (varav en ej publicerad), men ändå har vi hunnit gro som grupp och filmskapare.
En sak som däremot inte växer så grymt brutalt blodigt fort är bloggens etablering. Jag måste erkänna att jag är väldigt dålig på att få en bra etablering, då jag aldrig har skött en blogg förut. Jag har läst en lista över steg och där står det mycket om länkar till andra bloggar och vice versa. Problemet är att jag är dålig på att leta efter sådana bloggar och de enda jag har hittat hittills om filmskapande som jag funnit intressanta har mött sitt utgångsdatum för längesedan..
Därmed ber jag er om råd för att etablera bloggen, tips om andra filmskaparbloggar och kanske till och med en länk? (Jag länkar till er blogg eller sida då självklarhetsfallet). Det vore en magnifigantastisk god gärning.
Tack på förhand!
So follow our walk along the yellow brick road där lakrits växer i filmernas magnifigantastiska värld!
Omänskliga varelser... kallas djur. Välkomna vilket än ni finner er vara!
Jag tänkte börja med att be om ursäkt för mitt dåliga uppdaterande, men har varit i full gång med att skriva en novell. Fast det har väl inte gjort något? Jag menar, ni har ju haft den underbara videon i förra inlägget att glo er lyckliga på!
Jag tänkte på att jag glömt att tipsa om den fantastiska copyright-fria sidan för soundtrack som till exempel musiken jag använde i förra videon. http://incompetech.com är länken och behöver ni musik och vill inte använda copyright-skyddat så är den perfekt. Det var ju knappast ett dåligt musikstycke i lakritsfilmen?
Som att äta en bulle.. tänker jag nu ta mig an min sallad.
So follow our walk along the yellow brick road där omänskliga varelser växer i filmernas magnifigantastiska värld.
Lördag, dagen då ungar ser ut att ha fått sig en skyffelslagsförvirring där de irrar runt efter godis...
Även ni ska få godis, kära läsare! Lakrits blir det självklarhetsfallet, smaskens!
Jag vill inte avslöja för mycket om uppdraget som de i lakritsfilmsgruppen fick förutom att temat var pussel och mystisk, och att uppdraget snarare handlade om filmteknik, mer än handling...
Hur som helst kunde jag tyvärr inte närvara under själva filmningen då jag satt på möte (under den roliga tiden - känn min sorg), men jag tycker att de skötte det utomordentligt utan min lilla regi ändå. Jag fick istället sköta redigeringen efteråt. Det här var minsann ett skoj klipp att leka med!
Jag måste säga att jag tyckte att den här blev mycket mer tekniskt snyggare än den förra och i allmänhet mycket bättre. Stor utveckling på bara en gång, helt otroligt! Vissa grejer blev lite fula, men hade inte gått att göra annorlunda efteråt i redigeringen ändå p.g.a vissa skäl... Pussel och mystik som sagt!
Måste återigen ta upp Links utveckling som är otroligt fort framskridande! Alla andra gjorde också a lovely performance!
Titta gärna på den här filmen och "Var nöjd med allt som Disney ger" och kolla utvecklingen. Kommentera gärna här på bloggen om ni tycker att vi utvecklas och hur, eller helt enkelt vad ni tycker om filmen och lakritfilm i allmänhet!
So follow our walk along the yellow brick road där lakrits växer i filmernas magnifigantastiska värld!
Idag är det Torsdagar och lakritslektionen har nyss varit och visst gick det riktigt bra med temat pussel och mystik, men filmen är inte klar av tekniska problem och läxproblem som krockar, men senast imorgon så...
Jag ursäktar min ondska som stinker omkring mig efter att icket ha uppdaterat bloggen igår. Jag har en ursäkt innan ert frätande spott kommer nudda och söka sig in igenom min hud... Jag försökte med all min kraft att forma ett inlägg, men herr Sömn nålade fast mina ögonlock i mina tår, så min trötthet hindrade mig...
Imorgon är det däremot äntligen dags för filmrullarna att förvandlas till lakrits för då är det... LAKRITSFILM! Mitt lilla avslöjande inför morgondagens tema är... pussel och mystik!
Missa då inte att följa vår walk along the yellow brick road där lakrits växer i filmernas magnifigantastiska värld!
Mitt bland en våldsamt hotande yxa, blödande hiss, skrämmande små tvillingflickor, ruttnande dam och litteratur med enformiga meningar kan ett häpnadsväckande pussel ligga och smyga...
Självklarhetsfallet snackar jag om Stanley Kubricks mästerverk baserat på Steven Kings roman "The Shining"...
"Hello Danny. Come and play with us. Come and play with us, Danny. Forever... and ever... and ever". Ja, igår gick jag och lekte med dessa små flickor, men förhoppningsvis inte för evigt och evigt och evigt. Det skulle vara lite väl kusligt.. Jag lade i alla fall mina ögon på alla filmiska godbitar och Jack Nicholsons strålande läskigt knasiga skådespel. Fast precis som de fem gånger tidigare jag har sett den, så är det otroligt mycket som inte gått och lagt sig i mitt förstående... Slutet till exempel. Jag ska inte avslöja något, så se den.
I alla fall efter filmen så bestämde jag mig för att googla på det genom att skriva "The shining explained". Lite fusk att inte leta efter svaren jag själv, men det kändes lite som om man behövt läsa boken för det vilket jag inte har gjort. I mitt sökande hittade jag en fantastisk blogg med "What You May (or may not) Have Seen Hidden In The Shining". Herre, min skapare och dess blodiga krumilurer! En hel värld av pussel som gömt sig i filmen där man aldrig tittar om man inte bestämt sig för att leta efter det. Jag blev helt paff och är fortfarande helt paffipaffpaff då jag låg uppe till klockan två igår och läste och knappt kom till hälften av alla förklaringar. Tror aldrig att en film skapat sådan fascination hos mig som denna efter att ha läst det här... Vill ni också hänföras i fascination, läs den här bloggen!
Allt detta har i varje fall inspirerat mig stort vilket ni kanske kommer att kunna märka i nästa mlifstirkal.... redrum redrum redrum...
So follow our walk along the yellow brick road och stanna på Overlook hotel.....
Nu är det Söndag och jag hoppas att ni smaskade i er massor av lördagslakrits igår, välkomna!'
Igår när jag glodde mig ögon hängande på Jim Carreys blogg så började jag fundera på att det är inte alltid man behöver de bästa filmsekvenserna så länge man har en riktigt skön lirare framför kameran. Jag menar de flesta sitcoms lyfter ju fram sina avsnitt hela tiden genom sina skådespelare. Enda filmsekvensen är ju oftast från en vinkel, en fjärde vägg som på en teater. Precis! Det blir mer som teater när skådespelet kompenserar för dålig filmteknik och usla effekter och dylikt.. Likväl kan dock grym filmteknik kompensera för tråkmåsar framför. Fast kombinationen av läcker teknik och magnifika skådespelare är ju alltid bäst, även på teater!
Det jag nu tänkte visa är markerat med ett vitt märke där det står "Kan innehålla spår av brutalt mycket mig... och nötter". Detta var ett klipp jag gjorde för snart 3 år sedan, med full improvisation och jag kan ändå säga att det blev rätt lovande ändå och här är ingen mer filmteknik än min webbkamera och windows movie makers uppsnabbningstjosan:
Här däremot kommer en video från snart 2 år sedan där jag och min kusin lekte mycket med filmvinklar och effekter:
(Sätt inte den senaste videon på helskärm då en mobilkameras värdelösa kvalitet blottar sig...)
Bara lite tankar och funderingar som flög kring i mitt huvud..
So follow our walk along the yellow brick road där lakrits och nötter växer i filmernas magnifigantastiska värld...
Ojsan! Mitt i mitt twittrande hittade jag en person jag minsann kände igen. På dennes twitter hittade jag en positiv överraskning. En videoblogg med den fantastiskt härliga Jim Carrey! Vill ni söka inspiration till filmskapande är det kanske inte fel att kolla in den här sköna lirarens videoförråd!
Något som verkligen tog mig var de här fina orden av honom till Emma Stone.
Den här var däremot väldigt underhållande!
So follow our walk along the yellow brick road där galenskap, sentimentalitet och lakrits växer i filmernas magnifigantastiska värld!
Utan snoriga näsdukar i kyrkan och utan en illaluktande gud-så-trög betjänt, men ändå stormar mästaren Rowan Atkinson in i den andre Johnny English-filmen!
Jag vet inte om jag ska kalla honom komiker eller skådespelare, så jag kallar honom mästare. Jag diggar Mr Bean, älskar Blackadder och Johnny English är en skön prick han med. Jag måste säga att Rowan är som bäst när han agerar intelligent så som han ofta gör i Blackadder. I den här filmen hade han några riktigt vassa scener där klyftigheten tog över hans klumpighet, de bästa scenerna. De klumpiga scenerna var skrattfyllda de med och det vill inte säga lite då jag knappast ofta skrattar åt slapstick...
Jag ville bara passa på att hedra herr svarte Böna och ge er ett smakprov på vad jag har för humor. Det lär med garanterad robotvaktad säkerhet komma in i lakritsfilm när jag får sikta pennan mot pappret, träffa handen och skrika ut ett manus....
So follow our walk along the yellow brick road där svarta ormar, bönliga herrar och annan English liquorice växer i filmernas magnifigantastiska värld!
Märkte ni skillnad i bildkvalitet på Disney-filmen och Harry Potter-filmen?
Klart! Nöff nöff, en sådan skillnad! Även om det inte är kvalitetspolerade mästerverk vi vill skapa... så är det ju alltid kul att slippa glo på en massa fyrkantigt fyrkantiga fyrkanter! Det kanske är det man kopplar till när man menar att ögonen blir fyrkantiga?
Vi har iallafall bytt kamera nu från en gammal dv-kamera till en ny sådan där utan massa band och andra bridgekarameller.. Jag återkommer med namn, märke och bild på kameran!
Förresten, nu ska jag ge mig själv en brutalt välriktad spark mitt på knölen mellan skinkorna så att jag flyger till förbättringen! Daglig uppdatering skall det bli nu! ... Och bloggarens mungipor sträckte sig efter näsan med de halvt nyborstade tandtrollsbostäderna blottade...
So follow our walk along the yellow brick road där lakrits och nya kameror växer i filmernas magnifigantastiska värld!
Då höstlovets ledighet har lagt en pizza över oss, så har lakritsfilm tyvärr haft inställt denna Torsdag. Jag vet, jag vet... Det är fruktansvärt, brutalt och blodigt illa. Däremot mina kära elektricitetdragande läsare så har jag ändå en liten film att visa som jag och Gabriel från lakritsfilm skapade den här veckan. Den är rätt slarvigt redigerad i iMovie, men vad i gubbstruttens suputna mage gör väl det?
So follow our walk along the yellow brick road där levande chokladgrodor lever i filmernas magnifigantastiska värld!
