Utan snoriga näsdukar i kyrkan och utan en illaluktande gud-så-trög betjänt, men ändå stormar mästaren Rowan Atkinson in i den andre Johnny English-filmen!
Jag vet inte om jag ska kalla honom komiker eller skådespelare, så jag kallar honom mästare. Jag diggar Mr Bean, älskar Blackadder och Johnny English är en skön prick han med. Jag måste säga att Rowan är som bäst när han agerar intelligent så som han ofta gör i Blackadder. I den här filmen hade han några riktigt vassa scener där klyftigheten tog över hans klumpighet, de bästa scenerna. De klumpiga scenerna var skrattfyllda de med och det vill inte säga lite då jag knappast ofta skrattar åt slapstick...
Jag ville bara passa på att hedra herr svarte Böna och ge er ett smakprov på vad jag har för humor. Det lär med garanterad robotvaktad säkerhet komma in i lakritsfilm när jag får sikta pennan mot pappret, träffa handen och skrika ut ett manus....
So follow our walk along the yellow brick road där svarta ormar, bönliga herrar och annan English liquorice växer i filmernas magnifigantastiska värld!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar