Jag lade mina ögon på en gammal goding från 1963 igår. Mitt första intryck av "Lord of the flies" var "Kreativ budgetlösning!" när flygkraschen illustrerades av en bild och när pojkarna springer fram till stranden och säger "Planet måste ha flutit iväg med vattnet". Sedan kom ett "Höhö!" vid de små körpojkarnas parad...
Fast när ploten gick längre in på rullen och den färglösa exotiska miljön lade sin press över pojkarna och började dra fram den inre ondskan... då började filmens grepp klämma ihop mig direkt. Fantastiska barnskådespelare som lyckas föra fram hela filmen utan att den någonsin blir långtråkig! Gripande som attan! Jag har inte sett versionen från 1990, men det skulle vara kul att jämföra.
Min slutsats är i alla fall att man kan göra en grymt gripande film även utan massa tekniska fördelar som till exempel CGI eller ens färg... På lakritsfilm har vi bara en kamera, 10 personer, ett konferensrum, en sminkloge, ett kostym och rekvisita-arkiv och en dator, men det hindrar inte oss från att kunna göra något riktigt bra någon gång..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar